Musten har gått ur mig och jag vet inte vad jag ska ta vägen?! Allt kan raseras på så kort tid. Man ska vara rädd om de liv man lever. Jag vet inte vad jag ska tro, så fort jag blir gravid så går en släkting/nära stående människa bort. Börjar funderar om han där uppe straffar mig?! Ja jag vet faktiskt inte men de känns väldigt olustigt. Vi far imorgon för att säga ett sista farväl.. Med gråten i halsen så de här är SKIT rent ut sagt! Varför?! De var inte din tid att fara ifrån oss nu.. Hoppas verkligen att vi hinner i tid. Tänker inte blogga förrän vi varit och sagt farväl och fått ur mig de mesta. Tur i oturen så ska jag till psykologen innan vi far...

Bye Bye