Så fort jag reser mig upp så ramlar jag ner lika fort igen!! Förstår inte hur man kan vilja en människa så illa som du gör mig. Jag försöker hela tiden, men hur mycket ska man orka som person?! Jag vet faktiskt inte när jag ska få må bra. Tårarna rinner och aldrig dom försvinner. Önskar jag bara kunde fatta de slutgiltiga beslutet och sedan leva efter de. De är en tuff tid för mig nu och jag önskar jag fick må bra med mina barn. Rasmus frågar hela tiden, mamma älskar du dig själv?! Nej svara jag då berättar han att man måste älska sig själv innan man kan älska han.. Vad fan liksom en 4 åring berättar för mig hur jag ska känna egentligen. Jag måste göra fel med allt jag gör. Fan fan fan jag vill bara försvinna och aldrig komma tillbaka, ta med mig barnen och bara vara. Varför ska allt vara så svårt?! Varför ska ALLT drabba mig?!
Jag tror svaren finns i hur jag levt och nu får jag tillbaka en prövning av han där uppe. Varför just nu?!
Idag kommer min kontakt person från psykiatrin hem till mig. Vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Hur ska jag få ur mig allt som finns i huvudet? VAD ?? Om ändå någon kunde berätta för mig hur fan jag ska leva mitt liv och göra med allt.
Vi har gjort faderskapstest på Emil & Ronja nu, Rasmus har vi ju gjort tidigare. Hur ska jag bete mig när svaret kommer då? Jag VET att de bara kan vara Kenth som är pappa. De känns lite som att de stampas extra mycket på mig nu när jag mår så här. Jag gör de för barnens skull. Önskar bara att allt var en mardröm som jag vaknar upp i. Tar aldrig tårarna slut!!!!
Jag ska försöka vara stark i mig själv och hoppas att de finns ett slut snart!