Anledningen till att jag inte skrivit tidigar är att jag/vi fick vara med om våran värsta mardröm hitills....

De var en helt vanlig dag hemma hos oss, Emil hade haft lite ferber eller varit "varm" som dagis hade sagt till Kenth när han hämtade barnen. Tänkte inte mera på de utan han sov som han skulle, vaknade mitt i natten och var varm. Han fick självklart alvedon för att lindra febern. På morgonen var han fortfarande varm och lite kinkig, vi begav oss ut på en promenad. Han varken hade ätit speciellt eller druckit på ett dygn. Så jag förstog att något var fel. Gick hem för att Emil skulle få vila lite & Angelica & Linus skulle komma över efter en stund då Rasmus skulle få följa med hem till Linus. Sagt och gjort Emil ska vila, men ville dricka något så jag gjorde juice och han satt bredvid mig lutandes emot mig, rätt som de är börjar han krampa/Skaka, de knackar på dörren, jag letar telefon för att ringa 112. Emil krampar ännu mera, Angelica & Linus kommer in ser hur Emil krampar, han tappar luften flertalet gånger då jag försöker prata med ambulansen. Angelica får ta över luren och lyckas samtidigt blöta en handduk medans jag bär på Emil och försöker kyla ner honom. Han spyr till emellan för att få luft och ambulansen kommer. Ögonen var helt borta på MITT stackars barn. De såg precis ut som ett epilepsi anfall. Jag var helt säker på att de här var min tid med Emil, han är borta för gott. Jag springer ut genom balkongen med en naken Emil, Kenth efter och han börjar vakna till liv. Ambulans männen tar hand om Emil och Kenth medans jag är i chock och försöker ringa mamma. Ropar till Angelica och Kenth att dom tar barnen för JAG SKA med Emil. Vi rullas in i ambulansen och en grinande Emil ligger i min famn. Han skakar för att han är så kall, han får syrgas medans turen tar oss till Gävle. Vi hamnar på barnavdelningen IGEN! Där uppe får han ytterliggare en ipren då febern är på 39,9 även fast han fått alvedon. Efter ca 1 timme får jag i han vatten och läkaren kommer in. De var en feberkramp han hade fått och detta kan små barn få när dom hastigt får för hög feber då deras centrum i hjärnan inte hinner reagera då den inte är färdigutvecklad enligt läkaren. Läkaren konstaterar också att Emil har öroninflammation och väldigt röd i örat. Han som inte ens visat något tecken på dålig. Fick pencilin utskrivet samt en spruta med oss hem ifall han skulle börja krampa igen. Jag önskar ingen mamma ska behöva se sitt lilla barn så här. De var de fruktansvärdaste jag varit med om. Den här upplevelsen har tagit väldigt psykiskt på mig och igår hade jag varit vaken 3 dygn med mitt lilla barn som ÄNTLIGEN fått tillbaka färgen i ansiktet och fick sova några timmar på kvällen. Igår sov han sin vanliga tid men vaknade runt 23 igen och var ledsen, han fick en ny supp och de vart full rulle. Han ringde sin älskade mormor och pratade med henne ett tag. Sen vid 00:39 somnade han om och sov till 10 imorse. Både han och jag var helt slut av de här så jag sov faktiskt också. Idag är han samma lilla kille som vill utforska saker / glad / kelig/sprallig och bara Emil. Jag tackar Gud och alla som hjälpte till med den här resan som vi fick göra. Ett speciellt tack till Angelica som verkligen fanns där och var stark och stöttade mig igenom den värsta perioden och till Linus som verkligen var den där storebrodern som tröstade sin lillebror och försökte vara stöttande för mig också..
Jag var bara tvungen att skriva av mig de här, har funderat till och från hur jag ska göra om jag ska skriva ut de eller hur jag ska göra. Jag använder min blogg för att ventilera mig själv och mina tankar. Som en liten dagbok men ändå inte. Jag hoppas att ni har överseende med detta annars får ni väl sluta läsa då =(
Nu ska jag ta min lilla skrutt och göra middag. Rasmus är ute med pappa och åker 4-hjuling. Emil ska göra ris och höna pöna säger han. Kyckling med andra ord =) Skriver inget mera idag utan ska försöka uppdatera bloggen imorgon om jag har något att skriva...
Tjingeling från Oss