Känner mig helt slut psykiskt... Massor av papper hit och samtal dit. Äntligen fått en vettig tid till Ronja på barn för hennes allergier. Så underbart att dom kunde ändra tiden och anpassa den efter mig. Har varit ute på vift hela dagen och bara njutit av solen.
Har varit och verkligen suktat efter en ny dator då ALLA säger att de bara är att kasta den gamle mannen i soporna. Får ut på försäkringen så de löser sig så småningom. Sen fick jag ett samtal... de kommer en tjej/dam som ville kolla på tvillingvagnen... Tårarna började komma, jag verkligen blev ledsnare än jag trodde. Tur att jag hade solbrillorna på mig =(
Så nu väntar jag bara in henne för att se om hon ens vill ha min vagn, med min otur så blir jag väl av med den också =( Orkar inte ens tänka på de faktiskt och har inte tagit fram den =D kanske ska säga att den är såld. Men varför ska jag ha den stå hela tiden? Emil vill ialla fall inte åka vagn och skriker rätt ut. Så jag får väl ta ett farväl av den kanske då?!
Nej ska man leta fram lite saker till den kanske? usch och bläääääääääääääääääää