Detta var de jobbigaste jag varit med om. K är här för att träffa barnen. Börjar prata känslor om att jag ska ändra mig & visa de genom telefon samtal och sms medans han sover & bor med henne. Jag vet inte hur länge jag orkar detta. Snälla någon ta död på alla känslor så jag får må bra. Önskar jag hade en vän som fanns där för mig & bara lät mig grina/skrika/prata. Tårarna bara rinner längs mina kinder. Känslan av att vara otillräcklig är fruktansvärd. Jag måste vara den hemskaste människan som bor i ett par skor när inte ens mina vänner kommer för att hälsa på mig. Jag sitter här ensam med mina barn.. Jag vill bara kunna leva igen! Önskar för allt i världen att jag kommer må bra snart. Är så tacksam för att jag har ett jobb att gå till. Släppa mamma rollen & träffa andra vuxna.. Nu dags att lägga barnen..

~ Ledsen & Förtvivlad ~