Vet inte alls...
Jag vet varken ut eller in med allt....
Snart är dagen D här och jag vet inte vad jag ska känna egentligen. Allt har bara varit kaos för mig de senaste dagarna. Jag var snäll som vanligt och ställe upp, sen fick jag kniven i ryggen. Kan inte förstå vad jag gjort för ont för att hela tiden få detta emot mig?
Jag har absolut inte gjort någon illa på de här viset. Men de visar bara vilka som är med mig och emot mig. Jag fixar detta ensam, vare sig jag vill eller inte. Jag fixar de. De är inte lätt men de kommer att funka bara jag ger mig fan på de. Jag har trots att mina riktiga vänner runt omkring mig som alltid kommer finnas där oavsett om vi ses varje dag eller någon gång ibland. Dom finns där. Funderar mycket på vad som egentligen har hänt med allt den senaste tiden. Allt är bara ett enda stort misstag som jag ångrar big time! Kan inte göra något åt de utan tänker ta konsekvenserna av detta. Jag är stor tjej nu som ska klara av detta!!
Jag kan... Jag vill... Jag ska!!
sjukstugan igen
Då har man haft influensa del 2!!
Så trött på att äta pencilin och inte orka något. Men idag har jag fått tillbaka en del av orken. Har hunnit med massor och ska göra mera under kvällen =)
Imorgon ska jag spana in de snygga brallorna som ska bli mina, samt kolla skor då jag verkligen behöver ett par till utgången.
Tankarna snurrar till och jag vill bara stanna tiden, låta känslorna gå över och bli något bra. Nu fattar jag allt ... De förstör vänskapen.... Om jag bara visste de innan!!
Jag kan inte göra något ogjort hur mycket jag än vill.
Nu ska jag fokusera på annat...
Ska man?!
De var ett tag sedan jag hade bloggen....
Jag tog bort bloggen för de kändes bara för mycket, jag vet inte hur jag ska hantera allt som händer. Vi har separerat på riktigt och jag funderar dag ut och dag in om de verkligen var rätt. Jag tror på mig själv och jag vill må bra. De enda svar jag kommer fram till är att de är MIN vilja och precis de jag vill. Allt kommer ske och allt har en mening.
Rasmus sa till mig idag att jag inte behövde sminka mig för de räckte att pappa tyckte om mig. Vad säger man till ett barn utan att såra eller göra barnet ledsen?!
Barnen har förstått att pappa kommer bo själv och mamma kommer bo själv. Dom längtar lite till att se hur pappa kommer bo samt om dom får komma dit.
Just nu kör vi varannan helg då pappan jobbar som han gör och han har min bostad när han har barnen. Men snart kommer han ha eget också. Barnen kommer in i de hela och jag hoppas de fugerar för barnen behöver både mamma & pappa.
Idag har inte varit någon bra dag, jag har bara grävt ner mig i massa tankar och funderingar samt fått svar.. Jag måste hålla mig borta och inte får se/vara nära. De tar tid att bara släppa. Önskar man bara hade känslor som gick att stänga av.
Ensamheten på kvällen är värst, man sitter ensam och grubblar över allt. Allt jag måste göra verkar vara fel. De spelar ingen roll hur jag vrider ut och in på mig så duger jag inte.
Ska ta reda på de sista här hemma sen sätta mig och spela. Jag vill inte tänka, inte känna...
De enda jag ville var att ha dig <3
?
Känner att jag bara måste skriva av mig.... Allt känns bara så tomt och enkelt. Jag vet inte vad de är heller. Har fått för mig att jag inte ens trivs i radhuset men de är vad jag har att välja på. Vilket de blir att bara gilla läget. De kanske bara är en svacka jag har. Men med psykisk påfrestning så orkar man inte så mycket mera. Jag gör vad jag kan för alla och vill gärna vara alla till lags men ibland funkar de bara inte så enkelt är de. Orkar inte ens göra ordning mat till mig själv. Barnen har ätit korv stroganoff som jag hade klart i frysen till dom. Tvätten den bara växer, barnen känner av hur de är med mig. Jag blöder näsblod varje dag och glömmer tabletterna samma tid, vilket gör att jag blir så trött. Hur mycket ska jag orka denna gång? Emil bråkar VARJE kväll, är de inte ena så är de fan de andra. Så leds på detta tjaffsande. De andra barnen bråkar inte ens lika mycket som Emil på ett helt år! Jag har själv valt detta liv och kommer leva efter de också. Kände att jag bara behövde skriva av mig och gör inte som de flesta andra och skriver på facebook. Jag kanske behöver mig en riktig jävla karate fylla rent ut sagt. Men inte ens de tar jag mig ro till. Ska försöka sluta snusa och lägga om allt i mitt liv. Och du inkluderas faktiskt inte i de längre. Du har gjort ditt och nu får de vara nog för jag orkar inte mera. Skaffa dig ett eget jävla liv rent ut sagt. Tack och Adjö!!
Nu ska jag duscha av Emil, sen blir de ta reda på tvätt och ta ut soporna som är överallt. Jag har ingen hjälp av någon. Alla säger att dom finns där när jag behöver osv. Men när jag väl sitter där så finns ingen. ... Nu är de bra med att vara snäll så enkelt är de
Fix & trix
De kommer ta tid innan jag är på fötter igen. Men jag tänker inte ge upp! Skam den som ger sig liksom! Imorrn hoppas jag att Saaben ska vara klar från lackning, på fredag ska jag göra mitt. Räkningarna ska betalas så långt pengarna räcker. Sen får jag vänta tills de returaktiva pengarna kommer så jag kan betala resten. Mycket betalande på denna kvinna just nu. Till slut kommer man på fötter och kan leva igen. Har en hel bunt att ta mig igenom.. Inte vad jag ser fram emot men ett MÅSTE!!! Barnen har stöka i 3 dygn nu. Ingen har fått sova. Inatt var värst flisan spydde hela natten. Jag tyckte så synd om henne.. Men inga mera spyor nu på ett tag så jag håller tummarna att de går åt rätt håll.. Nu ska jag bege mig ner till stan för att fixa med ringarna...
Hörs & Störs sen !!!
En olycka kommer sällan ensam!!!
Känner mig lagomt exalterad av allt som händer just nu. De känns som att någon vill mig allt illa nu och om igen. Fick ett brev som inte alls var spännande.. Bara att betala och se glad ut. Jag har massor av saker som måste lösas vare sig jag vill eller ej. Tiden får utvisa om jag hinner lösa allt. Hoppas för allt i världen att de löser sig. Barnen är vaken och stökar så jag har passat på att plocka lite mitt i natten. Tvättar undan tvätten också. Tråkigt att de alltid ska vara stök när de närmar sig vintern. Jag har nog vänt på dygnet pga av att jag vill vara förberedd på dessa vakna nätter. Sover mellan 20-23 sen försöker lägga mig i sängen men så vaknar något barn alltid 00... Sen löser dom av varandra för dom är ledsen eller ropar så vaknar hela huset. Hoppas de här är över snart för jag orkar inte så mycket mera!!!
Ska starta en ny maskin tvätt sen blir de försöka blunda en stund ialla fall.
God Natt & Sov Gott ni som får sova =)
Suck!!!
De spelar fan ingen roll vad jag skriver eller inte så används barnen emot mig. Jag tänker inte ha de så här. Har insett att jag har de så jävla mycket bättre själv än med dig. Tragiskt anser jag att man inte gör mera engagemang än det du gör. Just nu skiter jag i hur du gör med bil, boende etc. De har jag inte med att göra. Skilsmässan ska gå igenom och jag vill aldrig ha dig under samma tak igen!
De är DU som gjort mig så här hatisk. Jag har inte köpt något förrutom ett busskort till mig själv och hunden. Som jag bytte emot en soffa!! Mina ringar säljs på måndag och jag kan inget göra åt de. Thats life liksom.... Har ledsna på allt så jag ger upp istället. Men barnen ska inte drabbas anser jag. De löser sig med tiden.
Jag orkar inte mera!!!
Mitt i natten sudd!!!
Hur mycket ska man orka egentligen? Inte nog med att jag är sjuk, hela mitt liv ska sänkas bara för att du ska ha saker för dyra pengar. Du bryr dig inte ett jävla skit om verkligheten, du lever i din jävla bubbla som barnen inte är inräknad i. Men du vet att jag har fått nog nu! Du ska få dina jävla 5000:- till din pilbåge sen packar du din jävla väska illa kvickt! Barnen ska INTE behöva lida för att du är psykisk sjuk som bara tänker på dig själv. Saaben är klar från lack och den kan dom hämta, lika bra att du ringer ang detta direkt så var de jävla problemet ur världen också! Bitter och mår skit JA.
Men jag glömde, jag får inte vara sjuk! Alla papper finns och äntligen har omvärlden insett hur sjuk jag egentligen är men då fortsätter du med din psykiska misshandel gentemot mig. Men nu är de bra serru. Jag behöver ingen jävla karl eller någon som hjälper mig. Min mamma & Stefan kan inte ställa upp med pengar men resten ställer dom alltid upp med <3 De räcker för mig!!!
Tack och Adjö... Du kan ju höra av dig till barnen när du växt upp och fixat ditt boende samt att DOM prioriteras först framför leksaker!!!
Hur mycket?
Min bägare rann över idag, jag hade kunnat rent ut sagt slagit ihjäl någon. Fattar inte hur man kan vara så jävla nonchalant och inte respektera andra människor. Jag har hjälpt denna människa i över 3 år och får skit åter & åter igen. Men nu har jag stampat ifrån och tänker inte alls ta någon jävla skit vare sig de är nu eller senare. Personen i fråga har skitit i de blå skåpet!
Sådär lagomt förbannad och vill bara vara ifred just nu. Tragiskt att en människa kan göra så mycket. Men de går väl över de också. Imorgon är ännu en arbetsdag att ta sig igenom. Jag ser fram emot den och ska göra de så positivt som möjligt av dagen. Sen har jag ytterliggare några möten att ta mig igenom =) Men de går galant för damen nu. Jag hoppas de håller i sig och att jag kan rida på hästen så att säga. Älskar verkligen de jag håller på med och kommer alltid att göra. Funderar lite över försäkringskassans idiotiska regler och deras värderingar av folk. Jag kan ta ett NEJ de gör mig absolut inget, men bara man fick ett beslut och kan rätta sig efter de. Vi får se hur lång tid de ska ta med allt innan de blir klar. Har en del papper som ska in till dom också =( De lär jag fixa med imorgon... Nej nu ska jag nog ta mig en dusch för att sen somna på soffan
Dagarna går...
Mina dagar vankar på som vanligt vare sig jag vill de eller inte...
Har idag varit för ny provtagning på hälsocentralen. Har en sådan bra läkare att han ringde upp mig idag också för att fråga hur de var. På måndag får vi svar på proverna så går vi vidare utifrån de så att säga. Har gjort lite små saker idag också för att fördriva tiden, sov hela förmiddagen då jag är psykiskt utmattad pga detta!
Sen vidare hem för att ta tag i vardagen. Imorgon ska jag städa lite om jag orkar. Har alla tre barnen hemma ensam då K jobbar helgen. Ska försöka ta oss till affären för att handla lite med =) Imorgon ska dom få mysa med lite frukt och glass hade jag tänkt. Jag försöker verkligen komma tillbaka till den vanliga vardagen som jag hade innan. De får ta tid och jag kommer att komma dit. Varje kväll när jag ska lägga mig kommer alla tankar vilket gör att jag ligger vaken ialla fall. Har precis plocka i diskmaskinen och tvättmaskinen. Springer på toa som en tok också, vilket gör att jag enklast ligger på soffan som vanligt för att inte störa de andras sömn =( Nej ska faktiskt spela lite sen blir de soffan om jag har tur....
God Natt
Vidare...
Fick ringa samtal för att komma vidare med allt idag, de tog emot och de var verkligen inte en dans på rosor. Jag tackar gud för att jag har den läkare jag har som alltid har tid för mig trots att han är fullbokad. Sagt och gjort fick jag en tid till han för att diskutera allt och han blev lite smått förbannad att de varit som de varit och vill ha nya prover snarast samt insättning av ytterliggare mediciner. Snart har jag ett helt apotek här hemma som ska tas varje dag resten av livet. Trots att vi ökat järn tabletterna så orkar jag inget, jag bara sover och vill inte vara med längre. Dagarna blir skit jobbiga att vara ensam & inte orka något. Huvudet springer liksom iväg när de blir så där. Jag försöker orkar med allt som är runt omkring men ibland finns de bara ingen ork. Tack alla vänner som respekterar mig för den jag är när de gäller detta. Utan er vore allt ännu värre...
God Natt
Läkare....
Igår var jag till Uppsala för att träffa kirurg läkaren och få svar på mina prover. Jag hade väl mer eller mindre insett att de inte kommer att gå hur jag än gör med allt. Men någonstans fanns de där lilla hoppet om att jag skulle vara frisk och få en chans till operation. Läkaren kom & var jätte trevlig och sen kom svaret... NEJ jag kan inte tillåta en operation med dina provsvar. Då mina prover låg lång under gränsfall & jag har blodbrist. Jag bröt ihop av detta nej. Har nu fått en chans att med medicinering få upp proverna till en skälig nivå. Jag är 28 år och kommer ha tabletter livet ut. Tårarna bara rinner hela tiden. Jag vill inte vara sjuk, jag vill inte ha de så här. Jag vill leva ett normalt liv utan tabletter och bara vara. Om jag inte äter dessa tabletter kan jag lika gärna beställa gravsten nu så de är gjort. Alla tankar bara kommer över mig hela tiden.
Jag har sökt om aktivitetsersättning och trots alla mina läkar intyg så vet jag med mig själv att jag inte ens kommer få en chans att få detta under ett år som jag sökt. Lika bra att ställa in sig på att börja jobba heltid och gilla läget. Tyckte de var enklare att förklara i bloggen än att jag skriver till alla vad som hänt. Jag är ledsen/besviken och känner mig överkörd. Jag vet inte om jag orkar diskutera detta just nu men nu vet ni vad som tynger mig och gör att jag drar mig undan!!
När?!
När ska detta eviga lidande ta slut?
Jag kan inte förstå vad de är som händer hela tiden. Jag orkar bara inte mera. De känns som att jag är helt vilsen i kroppen och kan inte fatta vad de är som händer och sker. Tankarna bara flyger runt. Häromdagen glömde JAG av alla människor som har ett siffer minne som heter duga, JAG glömde bort mitt eget postnummer. Hur fan kan ens de ske liksom?
Inatt somnade jag med kläderna på & tv dosan i handen. Vaknade av ett ryck och la ifrån mig dosan sen sov jag igen. Förstår inte alls hur man kan vara så slut i skallen att man bara sover. Jag sov även på eftermiddagen säkert 2 timmar. Sen vidare ner på jobbet för att fixa lite innan man var klar där var de midnatt. Försöker hinna med en vardag också. Sån tur är så ska jag till Uppsala denna vecka då kan jag landa lite emellan där. Annars vet jag inte hur jag hade gjort med allt. Tiden får utvisa hur jag ska hinna & orka. Jag vet att jag och barnen fixar de här tillsammans =) Vi nu & för alltid!!
Att förspilla min tid, trycka ner mig och bara göra ett sken har jag fått nog av. Jag kan inte ta detta längre och du måste acceptera mitt val!
Sjukstuga!!!
Tänkte börja upplysa om de här med bloggen....
Jag har den bara för mig själv och för att andra ska kunna läsa om mig och min vardag. De är inte så att jag uppdaterar den varje dag bara för att utan jag har den för att skriva av mig när de känns som bäst liksom. Allt som står i bloggen är jag och mitt liv. Har ni problem med de så sluta läsa.. =)
Just nu har vi sjukstuga här hemma, barnen har varit hemma från skola/dagis för dom varit snoriga. Men ska få ett försök att gå dit imorgon. Dom får helt enkelt ringa ifall de är något. Då jag alltid finns anträffbar och kan ta mig dit på 10 min så funkar de. Själv har jag feber och har rivit halva lägenheten som vanligt. Jag får för mig saker och gör dessa men tänker inte efter. Konstigt att jag vet mina egna problem och har lösning på dom men gör de inte. Har rivit ur alla sängar, tvätta täcken och kuddar. Förkylning UT!!
Vilket resulterade i att jag har tvätt överallt nu istället =(
Sen har jag tagit tag i de jag skrev senast om också vilket kändes enormt positivt. Så nu ser jag frammåt. Men allt går inte på räls och jag tänker inte vara den som går ut som en förlorare ur detta. Jag har inte gjort något fel och visat min förbättring. Mina barn har de bra och räkningarna är betalda de finns allt dom behöver hemma och mera än så =)
Om jag orkar ska jag fortsätta städa och fixa här hemma, får se vad jag orkar med. Känner mig lite orkeslös men de får faktiskt gå de här med =) Ska ta och kleta i lite färg i skallen. Försöka komma ihåg att INTE äta något eller snusa efter kl: 20:00 för jag ska lämna prover imorgon!! Lite godis ska jag hinna med för nu har jag inte ätit de på 3 veckor!
Nu ska jag ta reda på lite mera tvätt sen blir de soffhäng AB!!
Tjing Tjing
Vilsen.....
Känner mig helt vilsen i mig själv....
Jag vet egentligen inte vart jag ska börja med allt. De har gått för långt med de mesta. Livet känns helt värdelöst och jag kan inte stoppa karusellen som spinner runt med mig. Förstår inte hur jag ska ta mig ur de här som jag egentligen inte vill. Önskar jag gjorde rätt någon jävla gång rent ut sagt. Skulderna bara ökar och jag med dom. Jag försöker få ett stopp men de fungerar inte riktigt för mig just nu. Jag måste ta tag i mitt liv igen innan de är för sent. Pratade med psykologen om de här också, men jag vet inte vart jag ska börja liksom. Andra kan jag hjälpa men att hjälpa mig själv?! Hur gör man då?
Att sitta fast i träsket och inte komma loss, ingen kan hjälpa mig ur de här. Jag måste verkligen göra de själv och genomlida allt vad de innebär. Imorgon ska jag ta en dag där jag verkligen rensar ut allt jag måste få ur mig, bara skriva ner allt och organisera mig igen. Precis som de var förr. När jag hade kontroll över allt....
Lämnar bloggen med tankar..... =,(
SUCK!!!!
Nej jag måste verkligen fortsätta med de jag ställt till med =(
Svar....
Ringde nyss sjukhuset och får då reda på att pappa fått kommit på en vanlig avdelning inte IVA som tidigare. Dock ligger han på ortopeden. Sköterskan frågade om han kunde prata men han orkade inte och var väldigt orkeslös. Känner mig jätte hemsk som inte är där när han är så här. Men jag har barnen jag måste ta hand om. Sköterskan som har hand om pappa skulle ringa mig, och jag sitter och bara väntar på de samtalet. Undrar om jag ens kommer få svar idag eller om de skjuts upp helt. Jag känner att jag vill veta vad som komma skall.
De hade gått jätte bra för de små barnen på dagis ensam, och imorgon ska vi prova igen. Sen ska jag hem och dammsuga och plocka överallt vilket verkligen behövs då de ser ut som KAOS här hemma just nu. Livet går vidare och jag med de. Har ingen aning om vart jag kommer hamna med allt detta heller. Önskar bara jag hade svar på alla frågor....
Mycket händer....
Vet egentligen inte vart jag ska börja...
Skolar in barnen på de nya dagiset och de går kanon för barnen. Lite små gnabb syskonen emelllan men annars är de lugnt.
Fick ett samtal igår som stannade hela min värld. Min biologiska pappa hade varit med om en olycka. Vilket han hade opererats och ligger på sjukhus. Vilket jag ville åka dit och prata med läkare och se vad som egentligen hänt och allt runt ikring. Sagt och gjort åkte vi till Hudiksvalls sjukhus. Där fann vi han med slangar och maskiner överallt. De var jätte jobbigt att se trots att jag var beredd på de. Har inte träffa min pappa många gånger i mitt liv och de har sina anledningar. Men nu var de så självklart att jag som hans barn skulle finnas där för han. Ska ringa massa samtal idag också, sen får vi se om jag åker dit ikväll igen. Ska lämna lite kläder och så till han så de finns ifall att han skulle vilja ha något på kroppen. Inte för att de är aktuellt.
Jag vet inte alls hur jag ska hantera allt men de får väl lösa sig på de bästa om jag har tur. Känslorna är helt upp och ner vilket jag inte alls vet vad jag ska göra. Hjärnan funkar inte heller. Önskar bara jag kunde finna ro att fundera vad allt som sker och inte sker. Mitt liv har stannat upp för att allt runt är kaos! Lär ringa min psykolog ialla fall. För jag orkar inte så mycket mera just nu. Önskar man vore miljonär och kunde lösa allt! Fast varken pengar eller alkohol löser problem. De skapar problem....
Nu ska jag försöka förstå allt som händer.... Tjing
It comes to an end!!!
Nu var de ett tag sedan jag skrev men de har sina anledningar också. Jag har väl ledsnat och sedan att allt jag skriver vänds och vrids av alla runt omkring mig. Ingen vill ta ansvar för vad dom säger/gör. Tragiskt tycker jag då vi alla är vuxna människor.
Har rensa listan på facebook då jag inte orkar så mycket mera. Mår inte speciellt bra varken psykiskt eller fysiskt. Har nyss tagit reda på min tarm sjukdom samt OP på de. Har kunnat äta vanlig mat i 2 dagar nu och fått behålla de. Inte ens spytt... Så glad för de då de ger mig energi att orka mera. Idag mår jag illa, men de kan bero på att jag inte varit på toa som jag brukar. Vågar inte försöka spy heller för att se om jag mår bättre. Lite laxermedel så blir de nog bra =)
Barnen har gått sista dagen på dagis och ska imorgon börja här där vi bor. Vilket jag ser fram emot att slippa dessa jävla buss resor jag fått göra tidigare. Blickar frammåt med allt. Och hoppas på de bästa. Mera kan man inte göra. Ronja växer så de knakar och grabbarna också. Rasmus älskar skolan & fritids. Emil bara längtar till nya dagiset. Får se hur de går imorgon men vissa barn känner dom ju redan där.
Barnen har haft sina kusiner här i helgen och de har minst sagt varit full rulle. Jätte roligt tycker jag även fast de varit fullt upp. Dom har varit lugna och harmoniska sen har dom varit mindre roliga med att kliva upp 5 på morgonen =) Men idag fick jag sova till 7 =)
Nej nu ska jag frosta ur frysen och plocka ordning överallt. Sen gå till affären så de blir middag idag också =)
Tårarna bara rinner....
Dom kom och köpte vagnen....
Jag lära gå in medans dom gick iväg med den. Sitter i vardagsrummet och ser hur dom lägger in den i deras bil. MIN vagn!! Fy fan alltså den var min länk mellan barnen. Skit barnsligt jag vet! Men om ni visste vad jag kämpat för denna vagn och vad jag har gjort med denna vagn så hade ni förstått mig.. Ingen enkel skilsmässa de här!!
