Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Därav jag försöker skriva av mig här. Tankarna bara snurrar. En karusell som måste stanna. Önskar allt vore annorlunda. Men de kanske är dags att man inser de man inte velat?
De är kanske dags att packa ner alla hans saker & lämna allt. Ta ett riktigt farväl & låta allt vara. Enda livhanken jag har för att barnen ska få träffa han är hans saker... Samtidigt som jag inte vill att han ska göra de så definitivt. Fan också.. Jag hoppas verkligen att han mår bra av detta.. Jag vet inte ens hur jag ska hantera dagarna... Suck!! Tänker inte plocka i saker ikväll de får jag göra när barnen är på dagis/skola. Dom blir så orolig i kroppen, Rasmus räknar dagarna. Emil frågar om de är Fredag & pappa kommer hem! Vi försöker hoppa över helgerna. Ingen av oss orkar med dessa...

~ Vi för alltid ~