Igår var jag till Uppsala för att träffa kirurg läkaren och få svar på mina prover. Jag hade väl mer eller mindre insett att de inte kommer att gå hur jag än gör med allt. Men någonstans fanns de där lilla hoppet om att jag skulle vara frisk och få en chans till operation. Läkaren kom & var jätte trevlig och sen kom svaret... NEJ jag kan inte tillåta en operation med dina provsvar. Då mina prover låg lång under gränsfall & jag har blodbrist. Jag bröt ihop av detta nej. Har nu fått en chans att med medicinering få upp proverna till en skälig nivå. Jag är 28 år och kommer ha tabletter livet ut. Tårarna bara rinner hela tiden. Jag vill inte vara sjuk, jag vill inte ha de så här. Jag vill leva ett normalt liv utan tabletter och bara vara. Om jag inte äter dessa tabletter kan jag lika gärna beställa gravsten nu så de är gjort. Alla tankar bara kommer över mig hela tiden.
Jag har sökt om aktivitetsersättning och trots alla mina läkar intyg så vet jag med mig själv att jag inte ens kommer få en chans att få detta under ett år som jag sökt. Lika bra att ställa in sig på att börja jobba heltid och gilla läget. Tyckte de var enklare att förklara i bloggen än att jag skriver till alla vad som hänt. Jag är ledsen/besviken och känner mig överkörd. Jag vet  inte om jag orkar diskutera detta just nu men nu vet ni vad som tynger mig och gör att jag drar mig undan!!