Dagarna går vidare & jag med dom. De är inte lätt alla gånger. Men mina vänner stöttar mig & finns där när de är som jobbigast. Önskar barnen bara förstog & inte tog de så hårt. Idag är de 13 dagar sedan dom såg sin pappa. Ibland gråter de små efter han, Rasmus vill inte ens höra namnet pappa & skriker när de andra pratar om pappa. Han tog de hårdast av alla & jag kan inte göra något åt de heller. Hoppas han en dag kan komma vidare & förstå allt.
Jag skulle inte kunna vara utan mina barn en vecka ens! Men de är jag. Vissa bryr sig ju inte som sagt.
Idag ska vi nog iväg & kolla på tapeter in till sovrummet då alla saker där inne försvinner idag =) Så underbart att göra om helt. De blir bara jag där inne. Inget som jag delat eller så. Nu frukost & morgon bestyr..