Det finns en massa frågor som kräver sitt svar. Tråkigt att de blivit som de blivit. 8 år tillsammmans och 3 barn kan man inte bara skaka av sig så där. De finns ett ansvar gentemot varandra. Nu har vi pratat halva natten och behöver fortsätta prata ut. Önskar bara allt var ogjort. Men de kanske var bra att de hände som hände. Jag fick någon som lyssnade och förstog mig. Bara för att jag vill lösa saker betyder inte de att jag inte kräver en förändring. Mitt liv med barnen betyder allt. Jag är inte som andra mammor som är ute i svängen hela tiden, visst kan jag också gå ut och dricka ett glas vin. Men sen är de faktiskt bra. Jag behöver inte de där för jag ser hellre glädjen i mina barn. De kanske är dags att jag släpper barnen lite och låter K vara pappa. Den pappa han vill vara för sina barn. För han verkligen avgudar dom. Om ni såg de jag såg så skulle ni förstå mig bättre.
Nu är barnen påklädda och sitter och äter frukost. Allt gick som på räls imorse. Kanske känns lite skönare när grabbarna är på dagis också. Vi kan prata mera då. Väntar på samtal från sociala nu och sen får vi se hur de blir. Jag döljer inget utan är ärlig om de som hänt. Ska nog starta en maskin tvätt och dona lite. Jag har så mycket tankar och frågar hela tiden. De här har fått mig att fråga K vad han tänker och känner. Nej nu ska jag ta grabbarna grus & Ronja...
Tjingelingen