Jag kommer aldrig förlåta dig för detta. Dag ut & dag in så kommer jag bara fram till mera saker. Du har tagit allt från mig, sett till att trycka ner barnen & fått dom må dåligt. Jag hoppas att jag är så stark att jag klarar detta att stötta barnen & finnas där för dom dygnet runt. Du övergav dina barn på julafton & nu nyårsafton. Du är hellre med dina vänner än ditt eget kött & blod. Jag tycker de är tragiskt. Barnen har inte begärt att bli födda eller valt föräldrar. De största misstaget jag gjort var att lita på dig! Att du älskade oss & ville vara med oss. Jag kommer aldrig mera lita på någon. Mitt hat har kommit mera & mera.. Nu har även stackars Rasmus 7 år börjat Hata! Hur får man ett barn på 7 år att inte känna hat emot sin pappa? Jag vet inte vad jag ska göra. Känner mig helt maktlös & jag tänker inte sitta och ljuga för honom. Jag har begärt psykolog hjälp till barnen & hoppas de kommer igång snabbt för ingen av oss mår bra av detta. Önskar än att allt var en mardröm & att vi vaknade lyckliga som en familj igen... Tiden läker alla sår & jag hoppas verkligen att barnen kommer våga lita på folk & att dom slipper känna hat. De är den värsta känslan & dom är alldeleds för små för att känna dessa känslor.
Idag är de nyårsafton & vi sitter ensamma hemma. Ska göra god mat tillsammans & se smällare. Hoppas de jag gör räcker för dom.. Älskade barn <3

~ Vi för alltid Rasmus Emil Ronja <3 ~

Ännu ett jobbigt farväl ...

Nästa liv ska jag fan bli man!!!

Knulla runt & spela allan ballan. Skita i om jag får barn. Bara leva livet & prioritera polarna framför allt annat. Bete mig som en gris rent ut sagt!
Visst alla karlar är absolut inte så men jag önskar att jag får bli en sådan!
Man kanske skulle göra som de finns sådanna fall där mamman beter sig likadant. Så man kanske ska göra lika. Lämna barnen åt samhället & leva livet..
Jag skulle inte kunna vara ifrån mina barn. Att inte finnas där för dom, höra deras tjat, gnat, grin, gnäll, snarkningar .. Ordet jag älskar dig mamma! Nej de skulle jag inte kunna göra. Tragiskt att man ens diskuterar detta. Men de är min blogg & jag skriver vad jag vill & när jag vill. Ingen annan har med de att göra. Åsikter får alla ha. Nu ska jag fortsätta med mitt & sedan ska grabbarna grus läggas. Har ingen aning om vad vi ska göra på nyår ens. Blir väl att man sitter hemma & vet att h*n är ute & lever livet.. Jaja man ska inte gråta över spilld mjölk sägs de. Tiden får läka alla sår även om de tar en jävla tid innan detta kommer hända..

Vad ska man säga?!

Den som anklagar mig för att inte göra de bästa för barnen känner inte mig. Ringde deras pappa & frågade om umgänge innan nyår alltså idag eller imorgon. Får skrik & snäs i telefon. De var alltså inte så viktigt att träffa sina barn. Förklaringen var att han inte fick vara i närheten av mig för åklagare & polis. Så om jag inte accepterade detta så var de mitt problem. Jag har iallafall frågat då barnen saknar sin pappa. Men de var sista gången jag gjorde detta. Jag har försökt allt för många gånger nu att de inte funkar längre. Önskar de vore vardag så barnen kan fokusera på annat. Massa möten blir de för mig & försöka få ordning på mitt så kallade liv...

Somna till en stund..

Vaknar i världens panik. Var de verklighet eller en dröm?!
Du höll om mig, lovade att allt skulle bli bra. Du gav mig löften, jag är helt förtrollad vet inte vad jag ska göra ens. Kan mam verkligen få de bra? Synd att jag vaknade när allt kändes så bra. Kanske ska vara tacksam för att allt var en dröm?!
Dagen fortsätter med mina tankar & funderingar...

Ladda precis ner appen så jag kan blogga via mobilen hoppas nu att de funkar..

Jag saknar verkligen detta & minns inte varför jag slutade. Här kunde jag ju ventilera allt.

Allt känns så ensamt & övergivet. Vänner hör av sig & frågar hur jag mår osv. Flera underbara vänner som bryr sig. Tankarna bara springer iväg med mig & jag vet inte vad jag ska göra. Bygga upp ett nytt liv & ett nytt leverne med mina fina underbara barn <3
Har en lång jobbig period framför mig, men de kommer lösa sig hoppas jag. Önskar allt bara vore en mardröm & att jag vakna. De kommer aldrig hända!!
Barnen frågar varje dag, dom gråter sig till sömns. Mitt hjärta brister varje gång. Jag hoppas de blir bättre när vardagen kommer igång & dom kan fokusera på annat.. Nu ska jag väl försöka lägga upp detta inläg & hoppas att de funkar =)