Har en jobbig period framför mig samt att de varit jobbigt ett bra tag. Men jag har tagit mitt beslut resten skiter jag i för jag orkar inte må dåligt längre. De funkar inte för mig. De känns som att jag kämpar i motvind hela tiden. Visst känslor är svåra de är dom. Men jag har tagit beslutet att de ska vara slut och vi ska skilja oss. Jag vill inte de här längre överhuvudtaget. De är så jag känner nu och hoppas att den känslan finns kvar sen också. Funkar inte att vara tillsammans bara för barnen. Jag känner mig kränkt, ledsen, nedstämd hela tiden och jag vill faktiskt inte de längre. De finns så mycket mera jag vill göra än de här. Varför kan folk bara inte ta de man säger och försöka acceptera de?! Vi har alltid barnen tillsammans och jag kommer aldrig hindra h*n för att ha barnen heller. De får vi lösa, jag går nog med på de mesta faktiskt för dom behöver båda föräldrarna. Just nu hoppas jag bara att jag ska hitta en lägenhet i Gävle så jag kan flytta med barnen. Allt får ha sin tid men som sagt med min sjukdom så får inte saker ta tid. Tråkigt men sanningen. Nu har jag lämnat ut mig ganska mycket i bloggen men de är mina tankar för tillfället. Och jag är inte en sån där människa som endast kan blogga om de bra i livet. För den som inte inser att de finns dåliga stunder har problem enligt mig. Dock vill inte vissa skriva av sig om sina problem. Men jag gör de för de får mig att må psykiskt bättre samt att förstå mina egna tankar. Alltså när jag gör mina beslut så har jag tänkt igenom dom ett tag, de är inte bara pang tjong som förr. Tack vare kriminalvården har jag insett att man lär stanna upp och verkligen tänka sig runt problemet och inte bara släppa taget för att de funkar just då. Utan att de kan komma konsekvenser av de hela. Har en massa funderingar över allt i livet just nu. Hur ska jag lösa allt, vart ska jag göra av saker? Ska jag ha alla saker med mig när jag flyttar? Ska jag ha en 3:a eller större? Allt måste planeras i nogrannhet. De är inte så enkelt som man tror att de är. Orkar faktiskt inte planera allt nu, vill ens få en lägenhet innan jag kan planera mitt liv vidare. Jag kommer inte ens ihåg när barnen börjar på dagis igen liksom?! Suck... Nej nu ska jag försöka göra mat till barnen sen plocka tvätt och fixa som vanligt. Hoppas jag får sova inatt och planera i mitt huvud, kanske de kommer en lösning.
Tjingen för denna gång