God eftermiddag!!

Nu kommer förklaringen till min pause i bloggandet. Jag har drabbats av en förlossningspsykos, alltså man är deprimerad, förstår inte att man fått barn osv. De drabbade mig redan på barnkliniken när vi låg där. Jag satt inspärrad i 5 dagar innan vi fick åka hem. Kenth var där så ofta han kunde och mamma var där så fort jag själv ville. Detta har påverkat Kenth´s och mitt förhållande något enormt. Jag vet inte hur vi kommer lösa de men vi ska försöka. Vi har diskuterat och gjort slut men bestämt oss för att vi måste försöka hitta tillbaka till varandra och ta hand om våra barn. Jag har fått hjälp via psyk mottagningen samt mina antidepressiva som jag ENDAST tar när de helt enkelt är för mycket. Nu kan jag skriva om de och jag har varit ute på stan för första gången i hela 3 timmar =)
Hoppas att jag en dag framöver vågar gå ut själv igen som jag alltid gjort med barnen tidigare. De är min högsta önskan just nu att klara mig själv. Visst jag kan vara på stan med någon men absolut inte själv. Vart jag än går ser jag mig omkring hela tiden.
Varför drabbas man av detta?! Jag önskar INGEN mamma i hela världen de jag går igenom just nu & jag hoppas jag kommer klara mig ur de här inom snar framtid. Mina barn är mitt allt och de är dom jag lever för. Ronja är världens snällaste bebis som äter,sover,skiter inte ett ljud hon gör ifrån sig annars. Rasmus är världens största storebror, han ska vara med och byta samt mata henne. Emil ska hålla henne 24/7 och bara se henne röra sig. Han är helt enkelt facinerad av små bebisar. Ja de är väl de som har hänt hemma hos oss för tillfället och jag kommer blogga när jag känner att jag vill skriva av mig då jag ventilerar mig själv genom bloggen. Nu ska jag ta en sur Rasmus som bråkar om sin förbaskade napp. Jag ska fan klippa sönder den och aldrig köpa flera. Den ska VÄCK så e de bara.
Tjingeling