Bloggar mera!!

Jag tycker de är fruktansvärt roligt att ni vill läsa min blogg och anser att alla borde ha rätt till de. Men de jag inte förstår är människor runt omkring som vill såra och springa med massa skvaller. Visst har man själv varit där, när man var 14 år och inte visste bättre. Men var helt ärlig emot er själva, mår ni så fruktansvärt bra av att baktala en människa? En mamma som har känslor, som verkligen lever för sina barn och inte springer på krogen eller lever livet. För de enda jag gör är att vara hemma med mina barn. Visst vill jag också gå på krogen och ha roligt, men jag vet inte vilka jag kan lita på ute, och dessutom borde jag lita på mig själv innan jag ens dricker. Jag står för att jag har psykiska problem och jag har hjälp för dom. Jag har varit under utredning av social tjänsten på MIN egen begäran. Men jag gör faktiskt inget fel tyvärr. Jag vill kunna vara ärlig via min blogg för de tillåter mig att ventilera känslor varje dag, när jag vill de. Inte när en psykolog har tid för mej en gång i veckan/månaden. Utan när som helst på dygnet ska jag kunna skriva vad jag tycker och känner. Visst följer ni alla mode bloggar tex blondinbella & de andra. Vad gör de ? Jo de skriver helt enkelt om sitt liv, sen om dom skriver de som ser bra ut eller sanningen de vet bara dom själva som skriver. Tyvärr är jag en för ärlig person som skriver/säger vad jag tycker och känner med de som händer runt omkring mig. Mitt liv har inte varit en dans på rosor som vissa verkar tro. Jag kommer inte trycka ner någon som skriver en kommentar till mig utan jag publiserar alla. Alla har rätt till en åsikt, men för den sakens skull behöver man inte klanka ner på andra.
Just nu har jag som sagt drabbats av en förlossnings psykos, och de gör mig väldigt deprimerad samt att jag har ångest mestadels av min vakna tid. Jag har ALDRIG varit deprimerad på de viset jag är nu. Och jag kommer att medicineras emot detta då de verkar vara min enda utväg. Tiden får visa hur de kommer te sig, tanken är att jag inte ska ha tabletter då jag inte haft ångest tabletterna på 3 år!
Mina dagar består av känslor & dess verkan på livet. Vissa tider vill jag bara ta en överdos och dö. Andra vill jag bara skratta åt allt elände som är. Jag tvingar mig själv ut för att möta de som tar död på mig. Ångest känns som att man ska dö, man får ingen luft, ont i hjärtat, rusar i blod omloppet och rätt som de är stannar allt känns de som. Men de gör de faktiskt inte. De känns bara så och då måste jag fokusera på något annat. Jag måste lära mig hantera mina känslor på nytt nu. De blir lite som när jag inte fick dricka alkohol, man ser de överallt. Jag kommer fixa de här men de får faktiskt ta tid och mina barn lider inte alls av de. Tyvärr har Kenth fått sig både en och tre smällar av de. Vi diskuterade och skulle flytta isär, men samtidigt är de de dummaste vi kan göra just nu. De gör mig bara mera ont att förlora den jag älskar, pappan till mina barn. Vi kommer hitta tillbaka till varandra bara jag släpper han inpå livet igen. De är svårt och vi har gått igenom värre saker. Så de är väl vad som händer. Jag bloggar vidare och bloggen är öppen tills jag får de bekräftat om att de pratas om min blogg. Hoppas ni har överseende med de och ni får gärna kommentera om ni känner för de hur jag än skriver/känner så kan jag ta en kommentar =)
Nu ska jag ta min lilla fis lisa som inte alls vill sova. Rasmus & Emil är nybadade och ligger redan i sängen. Imorgon är de dagis för dom första dagen på 2 veckor =) De kommer gå bra de här. Ska till psykologen imorgon också de ser jag fram emot. Trycket lättar när jag varit där och sen blir jag såååå trött. Ska försöka hinna med att fota barnen i tidningen med Ronja också. Om jag nu inte mår för dåligt vill säga. Nej Ronja vill ha sin mamma nu...
Tjingeling