Har lega vaken halva natten till & från. Trodde någonstans att han skulle vara mogen nog att lämna nyckel satsen & sedan var allt över. De är endast de som håller oss. Jag vet jag kan skita i den, men tyvärr är det de enda jag har att fixa min bil med. Jag visste att jag skulle bli utnyttjad & lämnad. Innerst inne så visste jag allt. Mina tankar bara snurrar runt polisanmälan, soc anmälan, hans sms, hans sätt att leva. Kanske är jag en sådan urusel mamma att de vore bäst att jag packar barnens väskor & skjutsar dom hem till han & henne. Barnen kanske får de bättre där & hon kanske är en bättre mamma än vad jag är. Jag vet inte vad jag ska göra. Allt knäcker mig & lämna barnen skulle bli min död. Dom är mitt allt. Ingen tror att jag ska fixa de här utan hittar på mera saker för att trycka ner mig ännu mera. Om jag bara kunde leva ett vanligt liv & bara få lugn & ro även om de är utan han så vill jag bara finnas för mina barn. Jag tänker aldrig riskera mina barn pga av han. Mina barn är värd mera än de helvete dom fått gå igenom. Igår frågade Emil efter pappa & än en gång får jag säga att han är med henne. Tårarna kom på Emil & de kändes som någon stack in en kniv i hjärtat på mig. Jag tänker aldrig utsätta dom för detta mera. Kan ingen bara ta alla beslut?! Jag saknar någon vid min sida som stöttar mig & finns där för mig. En dag kanske de finns någon för mig med...
Nej nu är de dags att sparka igång dagen. Pizzabullar & massa lek står på schema!