Dagarna bara springer ifrån mig hela tiden och bloggen blir lidande. Ni som läser kan väl påminna mig lite ?! hehe...
Ja de har inte varit något att skriva om helt enkelt.
Idag började Rasmus på sitt nya dagis, han trivdes direkt. Skönt tycker jag som haft världens ångest över att han ens skulle börja dagis igen. De kommer bli bra för både han och mig nu när han får sin tid på dagis. Dock har inte Emil fått plats än och Rasmus går bara 3 timmar om dagen. De kanske räcker för han just nu. Han slipper syskonen och får bara leka dessa timmar. Har ju kompisar som har sina barn där och barnen får vara ute mycket och ofta. Precis vad barn behöver enligt mig.
Ronja har börjat babbla mer och mera =) Så de går undan, även Emil börjar prata mera sedan senaste öronkuren som han fick. Vilket är tydligt bevisat på att de hjälpte. Dagarna går och jag hinner inte ens med mig själv. Men de ska de bli ändring på för jag orkar inte ha de så här längre. Jag mår inte bra av de och då lider andra av de tydligen. Om bara h*n kunde förstå mig och fatta vad jag menar.. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ur mig orden och mena dom samt att jag ska stå fast vid mina beslut. Vi är vuxna allihopa och ska kunna respektera den andra medmänniskan. Vilket inte funkar oftast för mig, jag är för mesig eller orkar inte bråka hela tiden. De börjar kännas som att de enda min blogg handlar om är mig själv eller en massa bråk. Om man kolla varje inlägg så är de något. Nej nu orkar jag inte skriva mera för jag blir bara ännu mera deprimerad av de jag skriver för hjärnan börjar tänka =(
Nu har jag fått en tid och blickar framåt samt räknar ner dagarna.... Mera säger jag inte!

Tjingelingen

Har knappt sovit något inatt heller =/
Men de fixar vi med kaffe och cola under dagen så man orkar med allt som ska göras. Ronja ska strax få göra sig klar för hon ska på kalas hos moster Nikki.. =)
Killarna ska som sagt vara med sin pappa. De kommer gå hur bra som helst.. Men orolig är man ialla fall. Jag har fortfarande ingen aning om vad vi ska göra men de får visa sig med tiden. Och som vanligt ska "h*n" ge mig dåligt samvete nu för att jag ska göra något för mig själv. Snacka leds på de här alltså. Fattar inte varför de alltid ska vara så här. En dag är jag borta för alltid, psykisk misshandel är de värsta man kan utsättas för. Hellre att jag tar en massa smällar och ser för jävlig ut än denna psykiska misshandel. De här är inge roligt alls. Jag kan sitta och klaga hur länge som helst för de är INGET jag vill ha längre!! De tänker jag inte göra för jag orkar inte!! Jag ska fokusera på mig själv... Så Hej svejs!!!
De enda rätta vore att bara försvinna....

Tänkte kvällsblogga lite medans jag ändå är vaken....

När är de dags att släppa och gå vidare?! Hur ska man veta när de är dags att släppa de som varit och gå vidare?! Jag vet faktiskt inte svaret på denna fråga vilket jag ställer mig varje gång jag har pratat med "dig!". Vi är vuxna människor nu, de flesta har barn osv. Har vi inte lärt oss något under åren? Ska vi älta saker tills vi dör eller vad är de som är meningen?
Vad är en sann vän för dig? Man kan skriva mycket och låta mycket men vad säger att de är en sann vän. Eller vad säger att just den kompisen är bra för en?! Jag ställer mig ofta den frågan och med mitt humör så kan jag vara riktigt jävlig emot människor och de vet jag om. Men jag säger det jag tycker och tänker. Jag har inget behov av att skvallra runt. Jag kan umgås med lite udda människor också, dom är lika mycket en människa/en individ för mig. Jag har gjort fel och misstag hela mitt liv. Men INGEN har frågat mig vad som egentligen har hänt från de att jag var 18-23 år, dom har bara hört via hörsägen vad som hänt och skett. Samma jag med dom. Men vill man veta något av mig så kan man faktiskt fråga så svarar jag gärna.
De finns som sagt en hel del funderingar men några svar. Och jag tänker inte älta saker hit och dit. Som jag berättade idag, jag kommer ihåg saker i minsta detalj från de att vi var 14 typ. Inte är jag bitter för de. Jag har alltid varit den där tjocka tjejen som gick på Steneberg, som blev mobbad, som snattade, som ljög bättre än hästarna springer på travet. Jag vet de!! Men jag har förändrats. Vissa säger till de bättre och vissa säger till de sämre. Men jag kan inte ljuga för människor, då jag vet att sanningen alltid kommer ikapp och har fått leva med de. Så jag kan STOLT säga att jag är en vän! Kanske inte din riktiga vän men din vän kan jag vara.
Man kanske ska ställa sig frågan vad man har för vänner omkring sig?! De finns bra vänner, falska vänner och de som vill vara ens vän. Jag har de jag vill ha runt omkring mig just nu, en dag kanske jag kan ta till mig flera vänner men den dagen är inte nu.

Som ni läst tidigare så är jag inne i en depression som jag fick i samband med att jag fick barn. Vilket den påminner sig väldigt ofta. Tabletterna hjälper inte alltid eller så är jag för slarvig med att ta dom. Idag var en sådan dag, jag ville inte ha barn, jag ville inte vara mamma. Jag ville bara vara själv med ingen runt omkring mig och sitta och grina. Jag vill inte att mina barn ska se detta. Jag är inte så stark som de ser ut. För innerst inne finns de en tjej som skulle göra allt för att våga visa sina känslor. Känslor är ett starkt ord för mig. Så denna dag skulle jag bara vilja radera BITAR av.. Hoppas på att imorgon blir en helt annan dag. Jag ska få vara ensam och bara åka hemifrån. Barnens pappa ska ha dom & Ronja ska få åka till mormor för att sova där. Hoppas verkligen att jag fixar de här nu också.. Imorgon är jag KIM ... inte mamma för ett dyng. Bara Kim... tanken av de gör mig ledsen men samtidigt glad. De var de jag ville ha sagt idag... Kanske bloggar imorgon när jag kommer hem vi får se. Men ni ska få reda på vad jag gjorde på MIN dag....
Natti natt läsare nu ska jag ta disken, tvätten, dusch, vika tvätt sen sova...

Ja vad ska man säga när orden tar slut... Dom bara inte finns där längre. Är man bara en tyst mus eller ska man tvingas att prata om något annat? Jag förstår inte hur de ska fungera med detta längre. Jag försöker tala men de går inte. Jag har inga ord, de säger bara stop. Varför kan jag bara inte få ur mig de jag vill ha sagt?! Allt ska vara så himla svårt. Önskar jag bara fick vara den tokiga Kim som jag var förr. Jag menar då inte att supa mig redlös osv. Utan bara vara Kim inte mamma för en dag. Skita i allt. Vilket inte går, mina barn är mitt allt. Men vad skönt de skulle vara om man ändå fick välja detta. Livet är en karusell den går upp och den går ner.
Rasmus har sin värsta trots hitills så vi har faktiskt tagit semester ifrån varandra. Han är hos mormor och har sovit där sedan igår, jag saknar hans skratt, hans tårar, hans trots... Ja allt med han saknar jag redan. Trotsen för barn är ett sätt att uttrycka sig på och han har lite svårt för att visa vad han egentligen menar. Jag hoppas han har saknat oss lika mycket som vi saknat han. Emil har frågat hela tiden vart Rasmus är och berätta att Rasmus är hos mormor. Men Ronja då? Hon lär ju fundera vart hennes tokiga bror är som får henne att tok skratta varje dag, som skrämmer henne med ljud, som visar hur hon ska använda rösten. Imorgon blir vi en hel familj igen och jag längtar. Undrar vad för roligt man ska göra imorgon då? Emil fick inte sova middag så idag var de inga problem att lägga han i tid. Så imorgon blir de inge sova middag heller =(
De blir nog en promenad ialla fall och lekparken som vanligt. Man kanske ska packa med sig lite godsaker och gå med barnen. Vi får se vad dagen erbjuder.
Nu ska jag faktiskt lägga mig och försöka få sova. Har varit vaken med Ronja inatt som har feber pga tänderna. Undrar hur lång tid de ska ta för henne med dessa tänder?! By the way liksom så SVALDE jag fyllningen till min tand =( Helt jävla otroligt faktiskt... Nästa vecka ska jag till tandis typ varje dag så då får dom fixa de då. ...

Sova var de ... Så natti Natt

God middag!!

Man hinner faktiskt inte så mycket som man tror när man är 3 barns mamma. Jag försöker hinna med allt och lite till. Ibland stannar jag upp och faktiskt funderar NÄR jag hinner med mig själv?! De är sånt man får ta när barnen är stora. Sen händer de inte speciellt mycket i mitt liv just nu. Vi bor i Gävle och trivs som fisken i vattnet. Jag mår riktigt bra här faktiskt och så mycket närmre till allt. Visst saknar man sina vänner i Sandviken, men jag flyttade faktiskt inte till andra sidan jord klotet =)
Idag har jag varit på Röda korset med C och barn. Hittade 2 par byxor till Ronja så dom fick följa med hem faktiskt. Lite fynd ska man alltid vara glad för. Funderar vad man ska göra resten av dagen?! Barnens rum behöver städas och bäddas rent. Kanske man ska rensa där och få ordning på saker och ting. Men samtidigt sitta inne, nja vi får se vad dagen har att erbjuda. Tvättmaskinen går för fulla muggar är ännu inte klar. Hela badrummet var fullt i tvätt efter min tornado med att riva överall. Man kanske borde sortera ut mera saker också?! Men de har jag ingen lust med idag. De är så mycket man vill göra ibland men inte hinner med liksom. Nej nu ska jag lägga mig med Emil säger han. Lika bra att man gör de så han får vila lite. Annars kommer han vara sur hela dagen /kvällen.
Jag skriver när jag känner för de... så de kan ta mellan inläggen =)

Idag har jag fått klarhet med mycket !! Dock finns de en hel del jag måste göra imorgon också. Varför kan inte allt vara lätt?! Stanna tåget, kliva av och fundera... vill jag fortsätta denna resa eller göra en annan resa?! Jag har bestämt mig med flera saker idag vilket gjort mitt liv lite enklare. Hoppas nu att mitt humör blir bättre för jag orkar inte vara så här nere hela tiden.
Har varit ute med barnen på en promenad idag, i skogen =P
De slutade med en lekpark/ övergivet dagis där de fanns vinbär, nästa gång ska vi ha med oss en burk att plocka lite =)
Emil uppskattar dessa promenader och lära sig nya saker, idag lärde han sig om svampar. Får se vad de blir imorgon. Han fortsätter med sina nya ord varja dag. Just nu pågår de Äckligt och kramas i hans hjärna =)) Min go fis!!
Rasmus har kommit in i den rejäla trotsen vilket inte är så speciellt roligt kan jag säga. Men vi ska rida ut de här med både skratt och tårar.
Ronja äter som en häst och bara skrattar och säger nej till allt. Tok ungar man har alltså.. Men älskar dom mera än livet själv...
Nej nu ska jag ta mina trötta ögon vidare inte sitta här och svammla om INGET .... hahah

De finns bra dagar och de finns dåliga dagar... Idag är ingen vidare dag för mig. Jag har ledsnat på att vara FET! Alltså löst skinn, de är de som gör mig tokig. Inte att vara tjock i sig. Hellre tjock och de är fast fett liksom. Men just nu hänger ju allt på mig. Ingen självkänsla alls.
Imorgon ska jag ringa massa samtal om detta och försöka få något klart besked om vad som händer och sker. Vi får se ett steg i taget... Nu ska jag se film och bloggar imorgon. Ville bara in och skriva de och att visa att jag lever =))

Väntade på posten förgäves idag också =/ Jag väntar hela tiden men inte kommer de där brevet komma till mig. Jag måste börja fokusera på annat. Ska börja med att sitta minst en timme med körboken istället för att sitta på internet. Tänk om jag la ner lika mycket tid på körboken som jag gör med allt annat. Då hade jag nog haft de där förbaskade körkortet. Men nu får jag engagera mig lite mera. Är skit sugen på att boka en skrivning för att se vad man glömt och inte. Men tänker INTE göra de förrän jag gått igenom boken. Ska köpa mig ett block på dollar imorgon så jag kan anteckna lite saker som jag vet att jag glömmer bort. Torkar spyor gör jag också. Igår var de Emil´s tur och idag är de Ronja. Jag tvättar och städar hela tiden men inte hjälper de eller. De verkar bara gå runt runt. Tur att jag inte fått de än ialla fall. Ska skura av köket och fixa där så man slipper skämmas imorgon när rörmokaren kommer =/
Har en hel del tvätt kvar att ta också men de får lösa sig under natten.. Nu blir de lite tid med Rasmus innan han ska sova..
Natti Natt